Vad ska man ta sig till?

Vad ska man ta sig till när man läser sånt här?

Sju av tio kvinnor i Niger ser det som normalt att de blir misshandlade och våldtagna av manliga släktingar.

Jag känner mig iaf lätt illamående när jag läser sånt.
Och vad gör jag?
Jag stänger den fliken och läser om något annat istället.
Men det fick mig att tänka på lite andra diskussioner jag har stött på och deltagit i på sistone.
Vi kom att diskutera hurivida kvinnor var lika hämndbenägna som män eller inte och jag tyckte inte det och menade på att kulturellt sett så skyller kvinnor väldigt ofta på sig själva.
Kvinnor som misshandlas av sina män skyller väldigt ofta på sig själva, att om dom inte gjort något dumt skulle han inte slagit dom.
Kvinnor som blir våldtagna skyller ofta på sig själva, att det var deras eget fel.
osv osv osv.
Men är det så konstigt?
När man anklagar våldtäktsoffer för att ha bjudit in till det genom att vara lättklädd och/eller lössläppt.
Bara en sån sak som Bara Bröst-debatten är ännu ett exempel på hur samhället skuldbelägger kvinnan och verkligen talar om för henne att det är hennes ansvar att skyla sig och följa dom normerna som finns.
Det är som det finns någon biologisk skyldighet för kvinnor att hålla mäns lustar under kontroll genom att inte synas.
Och då är det inte så konstigt att dom skyller på sig själva eller ser det som normalt att dom blir misshandlade och våldtagna av män.

Jag tyckte det var bra det Magnus Betnér sade i sin show Inget är heligt som visades på femman igår, om varför han brinner för feminism:

Min dotter är 2½, när hon är 22½ vill jag att hon ska kunna åka finladsbåt, ligga med 1000 snubbar på samma kryssning, när den 1001:e killen har halva inne och hon säger "Nej tack, det är bra nu" så ska det vara nej tack, det är bra nu.

Hur många skulle vara på den kvinnans sida om den 1001:a killen genomförde samlaget trots hennes nej och hur många skulle säga att hon får skylla sig själv?
Att man lägger ansvaret på kvinnan på det viset är för mig helt absurt och det är skrämmande hur man ser samma mönster i vårat moderna samhälle som man gör i Niger.

Jan Guillou om hemmafrubidrag och föräldraförsäkringen

Snott från Aftonbladet eftersom jag tycker det är läsvärt och dom bara låter plus-medlemmar läsa deras kolumnister.

Människorna är lika ojämställda som kronhjortar

Kärleksäktenskapet mellan man och kvinna blir oundvikligen en kvinnofälla. Det spelar inte så stor roll om parterna från början är överens om att vi två skall, till skillnad från den föregående generationen, leva i ett jämställt förhållande. Många tror just det, att ojämlikheten mellan man och kvinna är en sorts generationsfråga, att dagens moderna människor ser med helt andra ögon på jämställdheten än vad deras föräldrar gjorde.

Så kan det nog förhålla sig. Men det spelar ändå ingen roll. Det är nämligen det i hela västvärlden, inte bara i Sverige, dominerande mönstret i val av äktenskapspartner som bygger in ojämlikheten i äktenskapet redan från början.

Statistiken är obönhörlig. Kvinnan väljer en man som i genomsnitt är tre år äldre än hon själv, han ligger alltså före i studierna eller i yrkeskarriären. Män med svag ställning på arbetsmarknaden löper störst risk att bli ratade på äktenskapsmarknaden, och omvänt. För kvinnor, men inte för män, har den tilltänkta partnerns framtida möjligheter att tjäna pengar stor betydelse.

Varför det förhåller sig på detta sätt – att människor uppvisar samma mönster i val av partner som exempelvis kronhjortar – har forskningen inte kunnat förklara. Teorier saknas visserligen inte, som exempelvis att kvinnor som inser att de kommer att diskrimineras på arbetsmarknaden vill kompensera sig på äktenskapsmarknaden. Eller att män som vill göra yrkeskarriär söker en kvinnlig partner som inte kommer att konkurrera.

Hur som helst, så här ligger det till. Det är bara fem procent av kvinnorna som lever med män som är mer än tre år yngre än dem själva.

Konsekvenserna av den från början inbyggda ojämlikheten i äktenskapet är närmast självklara. När det första barnet kommer faller avgörandet på nästan samma sätt i nästan alla äktenskap. Vem ska stanna hemma med barnet?

Bäst för familjens ekonomi blir det om hon stannar hemma och han ökar sin arbetsinsats. Unga fäder är flitigast av alla på den svenska arbetsmarknaden.

Därmed ökar avståndet mellan makarna ytterligare. Vilket gör den ekonomiska kalkylen ännu enklare när nästa barn kommer.

Om man anser att denna snedvridna maktbalans mellan man och kvinna är en sorts naturens ordning skall man naturligtvis som kristdemokraterna slåss för ett särskilt hemmafrubidrag under parollen ”valfrihet”.

Frågan är då genast vad vi andra ska slåss för. Till en början förefaller det omöjligt att lagstiftningsvägen hindra kvinnor från att förälska sig i män som är tre år äldre än dem själva. Kronhjortsbeteendet kan vi inte påverka.

Däremot kan vi besluta om delad föräldraförsäkring. Ingen av parterna får ta ut mer än 50 procent av ersättningen (svenska män tar i dag ut 20 procent). En sådan lagstiftning skulle sikta in sig på en av männens stora svårigheter att ta ut föräldraledigheten, nämligen att de riskerar att bli diskriminerade på jobbet och bestraffas i sin karriär. Sådan bestraffning är visserligen vanlig men faktiskt olaglig från och med den 1 juli -06. Men om delad föräldraförsäkring blev obligatorisk och lika för alla borde ju riskerna för männen att bestraffas eller förlöjligas på jobbet minska avsevärt.

Den borgerliga idén om hemmafrubidrag är den motsatta vägen. Norge prövade systemet från 1999 men lämnar det redan nu. Det kostade 24 miljarder kronor och åstadkom bevisligen mindre jämställdhet, försämrad kvalitet i förskolan och minskad valfrihet i barnomsorgen – vårdnadsbidraget stoppade nämligen utbyggnaden av den norska förskolan. De som tog emot bidraget var främst lågavlönade kvinnor med svag ställning på arbetsmarknaden som därmed fick ännu svårare att få jobb.

Om nu Göran Hägglund och de andra kristdemokraterna som så hårt driver frågan om hemmafrubidrag (”vårdnadsbidrag”) hade sagt att de ansåg det mest naturligt att kvinnorna stannade hemma hos barnen, vilket de antagligen menar, så blev deras hållning åtminstone mer respektabel. Det är tillåtet i en demokrati att ha felaktiga idéer eller gammalmodiga idéer eller att vara emot jämlikhet. Men i stället låtsas alla dessa anhängare av hemmafrubidrag att det handlar om ”valfrihet”. Vilket ju bara är sant till hälften, nämligen för männen.

Inom vissa feministkretsar har man påpekat att det heterosexuella äktenskapet är en kvinnofälla. Det är alltså dessvärre fullkomligt sant. Men det går inte att lösa problemet som avgrundsfeministerna antytt, genom att övergå till enbart homosexuella äktenskap. Lika lite som vi kan lagstifta bort kronhjortsbeteendet.

Alltså måste vi försöka underlätta för kvinnorna så att de inte förlorar den första diskussionen om vem som ska stanna hemma med det första barnet. Därför måste föräldraförsäkringen delas 50–50.

Jan Guillou

Bara Bröst i SVTs Morgonsoffa

Här kan ni se när Sanna Ferm och Frida Hellroth från nätverket Bara Bröst diskuterar saken i SVTs morgonsoffa, inslaget är ifrån i tisdags.

Om att bada topless på badhus

Diskussionen har varit ganska livlig både på bloggar och i tidningar men jag har inte riktigt orkat sätta mig in i det eller läsa så mycket då jag känner mig ganska politiskt apatisk för tillfället.
Min ståndpunkt var något i stil med vad Jämo säger i sitt pressmeddelande:

Kvinnors kroppar har i större utsträckning varit föremål för objektifiering, påbud och klädregler. I vårt samhälle är kvinnokroppen sexualiserad på ett sätt som manskroppen inte är.

Därför skulle det bli en sexualiserad stämning på badhuset som jag då tyckte badhuset hade rätt att förbjuda och sen har jag inte tänkt så mycket mer på det.
Men så tog en god vän och frågade mig vad jag tyckte i frågan, en liten diskussion uppstod och jag upptäckte att mina argument i bästa fall var korkade, i värsta fall vidriga.
Jag upptäckte att mina argument allt mer påminde om dom som använts genom historien för att förtrycka minoriteter och andra mer utsatta grupper.
Svarta får inte sitta fram i bussen eftersom det kan skapa en hetsk stämning där osv.
Eller att kvinnor som bär lite kläder får skylla sig själv om dom blir våldtagna för att det är deras fel att dom hetsar upp oss män så vi inte kan kontrollera oss.

Jag märkte att mina argument allt mer var exakt samma som används för att rättfärdiga andra typer av förtryck eftersom "det bara är så".
Om det blir en obehaglig sexuell stämning på ett badhus för att vissa tjejer badar topless så ska man ju slänga ut dom pojkar och män som inte kan kontrollera sig istället för att straffa kvinnorna för männens beteende och jag kände mig smutsig som faktiskt hade argumenterat för en sån sak.
Jag trodde jag var bättre än så men det fick mig verkligen att inse hur lätt det är att acceptera gängse normer och regler utan att verkligen reflektera över det.

Varför ska kvinnor behöva censurera sig själv för att samhället har hittat på att deras kroppar ska vara överdrivet sexualiserade?
Det är precis lika dumt som att dom inte ska ha rösträtt för att samhället hittat på att deras åsikter inte är någonting värda.
Vi kan inte låta förtryckarna bestämma reglerna även om dom är i majoritet och det är lite synd att Jämo inte driver frågan vidare.
Men juridiskt sett verkar det som att Jämo inte har någon grund att stå på för att driva frågan vidare då ”anständighet” enligt lagen är ett giltigt skäl för att behandla kvinnor och män olika. Vilket jag tycker helt jävla absurt och jag hoppas verkligen någon driver den frågan vidare.
Är det ok att förtrycka folk bara för att man hänvisar till ansändighet?
Är det inte det dom extremistiska muslimerna gör som tvingar kvinnorna att gå i burka?
Både där som här så är det till stor del även kvinnorna själva som upprätthåller förtrycket vilket inte gör det mer ok.

Därför hånglar män och kvinnor

Enligt Aftonbladet hånglar män för att dom vill ha sex och kvinnor för att dom vill bekräfta relationen.
Visst, statistiskt stämmer det säkert.
Men varför inte säga det då?
Det kanske kan te sig som en petitess men jag tycker det ger artikeln en helt annan känsla om man istället för att helt generellt bara säga "män vill det här och kvinnor vill det här" lägger till ett litet "de flesta" före män och kvinnor.
Kan tyckas att det är något som är underförstått men hur vi uppfattar saker och ting är inte alltid så logiskt.
Jämför aftonbladets orginalmening här:
"Kvinnor lägger också större vikt vid kyssar i ett förhållande, medan män med tiden tycker att det blir mindre viktigt. "
Med så som jag skulle skrivit den (om jag var tvungen):
"De flesta kvinnor lägger också större vikt vid kyssar i ett förhållande, medan de flesta män med tiden tycker att det blir mindre viktigt. "

Skillnaden är liten kan tyckas men jag tycker det är viktigt att sluta dra generaliserande slutsatser utifrån statistiska underlag.
Det skapar en skev bild som befäster idiotiska roller och normer.